Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GEOGRAFI je1ografi4, äv. je1å- l. je1ω- (se för övr. GEO-), r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet stundom med lat. böjning. Lagförsl. 74 (c. 1609).
Ordformer
(förr skrivet -phi(e))
Etymologi
[jfr t. geographie, eng. geography, fr. géographie, av lat. geographia l. gr. γεωγραφία, av GEO- o. γραφία, beskrivning (jfr AUTOGRAFI m. fl.)]
1) vetenskapen om jordytan, däri inbegripet jordens vatten- o. lufthölje samt jordytans organiska utrustning, främst människan o. hennes värk, vetenskaplig jordbeskrivning; äv. om den geografiska forskningen rörande ett visst område av jorden (speciell geografi, regionalgeografi). Allmän geografi, som behandlar jordytans företeelser i allmänhet (analytiskt). Astronomisk (l. matematisk), fysisk (förr naturlig), historisk, politisk, ekonomisk geografi. Svenska sällskapet för antropologi och geografi, stiftat 1877. Rålamb 4: 1 (1690). Inledning til Geographien Öfver Sverige. Tuneld (1741; boktitel). Geografiens klassiska land är Tyskland. 2NF 9: 970 (1908). De skånska städernas geografi. LUÅb. 1916 —17, s. 88. jfr ANTROPO-, BEFOLKNINGS-, HANDELS-, KULTUR-, PALEO-, REGIONAL-GEOGRAFI m. fl. — särsk. om (utforskandet l. studiet av) vissa djurs, växters o. d. geografiska utbredning. Biologisk geografi. Foglarnas Geografi sprider .. äfven som vexternas mycket ljus öfver olika Länders .. klimat. VetAH 1816, s. 22. jfr BIO-, DJUR-, INSEKT-, VÄXT-GEOGRAFI m. fl. särsk. oeg. Ordens geografi. Landsm. 6: clxiv (1888).
2) framställning av l. lärobok i geografi. Herr Hübners Geographie. Lenæus Hübner Föret. 1 (1726). (Arabernas) literatur är rik på resebeskrifningar och geographier. Palmblad LbGeogr. 265 (1835).
Ssgr (till 1): GEOGRAFI-LÄRARE. —
-STUDIUM. De vetenskapliga geografistudierna. PedT 1897, s. 261.
Avledn.: GEOGRAFISK, adj.; adv. -T. (förr skrivet -phisk) [jfr t. geographisch] adj. till GEOGRAFI 1. Forntidens geografiska forskning. Geografisk bredd, längd. Rålamb 1: 85 (1690). De allmänna Geographiska tecknen. FörslSkolordn. 1817, s. 12. Geografisk öfversikt af det svenska väldet under senare hälften af 1600-talet. SvH 6: 370 (1906). jfr BIO-, DJUR-, KULTUR-, MILITÄR-, ORD-, PALEO-, VÄXT-GEOGRAFISK m. fl. särsk.
a) i uttr. geografisk karta o. d., i sht om översiktskarta; motsatt: geometrisk karta l. landtmäterikarta. Geographisk Landt Chartt aff Cituationen emillan Jelmar och Arboga åhå och den nya grafvens lopp. Lönborg SvKarta 13 (i handl. fr. 1626). CivInstr. 267 (1643). SFS 1827, s. 1235. Anm. Rörande geografisk uppmätning i motsättning till geometrisk jfr PH 1: 626 (1725).
b) geogr. i uttr. geografisk mil, längdenhet som utgör en femtondel (tysk geografisk mil) l. en sextondel (engelsk geografisk mil, sjömil) av en ekvatorsgrad. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 56 (1775). 2NF 18: 487 (1912).

 

Spalt G 326 band 10, 1928

Webbansvarig