Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GERA je3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. gera, ånga, os; trol. stambesläktat med GÖRA, v. o. t. gären, jäsa]
(i fackspr.) rök som alstras vid tjärbränning. Strax efter tändningen (av tjärdalen) utbolmar från dalen genom den lätta betäckningen en tjock, gråhvit rök, ”geran”, som insveper hela dalen. JernkA 1907, s. 343.

 

Spalt G 332 band 10, 1928

Webbansvarig