| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GESTALTA jestal4ta, i Sveal. äv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (tillf., SvD 1924, nr 11, s. 14).
(i skriftspr.)
1) giva (ngt en bestämd, en så l. så beskaffad) gestalt l. form, forma; dana; äv. i bildl. l. överförd anv. O, en manlig hand behöfdes / Att gestalta detta gränslöst vida välde. Runeberg 1: 300 (1841). Genberg VSkr. 1: 134 (1872). (Människan) söker, så långt hon förmår, gestalta sin omgifning harmonisk. Rydberg Varia 76 (1890, 1894). Sträfvandet att gestalta naturvetenskapens resultater till ett filosofiskt system. Rein Psyk. II. 1: 8 (1891). jfr MISS-, OM-, UT-GESTALTA m. fl. — särsk. i pregnant anv.: skapa gestalter; jfr GESTALT 3 b slutet. Klopstocks bristande förmåga att berätta och gestalta. Sylwan (o. Bing) 1: 486 (1910).
2) refl., med intransitiv bet.: antaga (en viss) gestalt l. form, taga (en så l. så beskaffad) form, forma sig; äv.: utveckla sig (i viss riktning), arta sig, taga en (så l. så beskaffad) vändning, foga sig, te sig. I Månans sken / Sällsamt dimman sig gestaltar. Stagnelius (SVS) 1: 124 (c. 1815). Huru den stundande riksdagen skulle gestalta sig, kunde man icke på förhand veta. Malmström Hist. 6: 229 (1877). Förhållandena gestaltade sig så olika för olika arbetare. VL 1893, nr 112, s. 3. Där Visingsö bör ligga, hägrar en rad af dunstbilder, som gestalta sig till en simmande stad. Heidenstam Birg. 8 (1901).
3) i p. pf. i adjektivisk anv.: av (så l. så beskaffad) gestalt l. form, formad; beskaffad, artad; om sak. Oregelmessigt gestaltade .. små fjäll. Thorell Zool. 1: 166 (1860). Huru än de sociala förhållandena äro gestaltade, måste .. många kvinnor .. gå ogifta. Fahlbeck Ad. 2: 272 (1902).
GESTALTNING, r. l. f. (i skriftspr.) till 1 o. 2: handlingen att gestalta l. forma (ngt) l. förhållandet att ngt antager (en viss) gestalt; utformning, formgivning, daning; äv. konkret, om ngt som har blivit gestaltat på visst sätt, gestalt, skepnad, bildning, form. Trana Psych. 2: 54 (1847). Portugisiskans gestaltning af de latinska ljuden. NF 13: 69 (1888). Hela den musikaliska gestaltningen (i Wagners ”Tristan och Isolde”) uppspirar ur några få melodiska temata. Wegelius MusH 572 (1893). Det menskliga samfundslifvet med dess mångskiftande gestaltningar. VL 1893, nr 200, s. 3. Slottets så väl yttre som inre gestaltning. Hahr ArkitH 405 (1902). jfr NY-, OM-, TEXT-, UT-, YT-GESTALTNING m. fl.
-kraft. (i skriftspr.) kraft att gestalta (ngt). Rydberg Varia 190 (1894). (Fru Nordenflycht) saknade fullkomligt plastisk gestaltningskraft. Levertin Gest. 47 (1903); jfr GESTALTA 1 slutet.
Spalt G 345 band 10, 1928