Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GIGA ji3ga2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) (numera bl. i fråga om ä. förh. samt i arkaiserande l. poetiskt spr.) urspr.: fiolliknande musikinstrument med strängar o. spelat med stråke, under medeltiden förekommande i två former, en liknande en mandolin, men utan greppband, o. en med insvängda sidor o. med greppband; sedermera om fiol i dess senare, mera utvecklade form. VarRerV 47 (1538). På harper och på giger / kunde honn leke well. Visb. 1: 19 (1572). Den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Norlind AMusH 166 (1920). — jfr BAS-, NYCKEL-GIGA. — särsk.
a) (†) i uttr. glad l. munter som en giga, ”glad som en spelman”. Han ser frisker ut och är glad som en giga. Schröderheim Opt. 99 (1794). Bremer Bref 4: 214 (1862).
2) (mindre br.) elliptiskt för MUN-GIGA. Sahlstedt (1773; med hänv. till mungiga). Nordforss (1805). Med lösta bekymmer / Satt en hvar på sin bänk, och den aktade tiggaren Aron / Fröjdade alla och spelte en surrande polska på gigan. Runeberg 1: 87 (1832). Östergren (1924). — jfr MUN-GIGA.
-SPELARE. (gig- 1862. gige- c. 1755. gigo- 1854) jfr GIGA-LEKARE. Schultze Ordb. 4773 (c. 1755). Strinnholm Hist. 5: Reg. 53 (1854). —
B (†): GIGA-LEKARE. (giga- 1834—1871. gige- 1789. gigo- 1697—1854) gigspelare. Peringskiöld Hkr. 1: 27 (1697). Kindblad (1871).
-LEKARE, se B. —
-SPEL, -SPELARE, -STRÅKE, se A.
D (†): GIGO-LEKARE, se B. —
-SPELARE, se A.
GIGARE, m. (i fråga om ä. förh.) gigspelare. SvForns. 1: 123. VarRerV 47 (1538). VittAH 6: 160 (1791). Heidenstam Folkung. 1: 311 (1905).
Spalt G 389 band 10, 1928