Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GINGANG jiŋ4aŋ, äv.32, stundom gi- (gi´n-gang Weste; ji`nngánng Dalin), r. l. m., stundom n. (m. Heinrich (1814), Kindblad (1871); n. Weste, SthmModej. 1848, s. 80); best. -en l. -et; pl. -er ((†) -s (möjl. att hänföra till sg. med -s, Synnerberg (1815), Nisbeth (1868))); förr äv. GINGAN(G)S l. GINGAMS, r. l. m. (gingang 1786 osv. gingham 1824—1904. gingams (guin-), sg. 1797. gingans (-gangs), sg. 1743—1788. i ssg: gingans- 1845 (: gingansklädning)).
Etymologi
[jfr holl. gingang (pl. -s), t. gingang (pl. -s l. -e), eng. gingham, fr. guingan (ä. guingans); möjl. av malaj. urspr. Anm. Former slutande på -s torde utgå från den ä. fr. formen l. från den holl. l. eng. pl.-formen, som oriktigt uppfattats ss. koll. sg.]
(förr) textil. urspr. benämning på ett ostindiskt, tätt, i allm. färgat bomullstyg (ofta med inblandning av en fin spånad av bast), ofta vävt i randiga, rutiga l. flammiga mönster; senare om vissa randiga, rutiga l. brokiga engelska l. franska l. tyska bomulls- l. linnetyger, ofta med inslag av bast, silke l. lin o. d.; sedermera om bomullsvävnader av medelfin kvalitet med invirkade blommor l. ränder. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Linne kläder .. 1 Aln gulrutigt Gingang. BoupptVäxjö 1826. Carlén Prof. 261 (1870). Schallenfeld 34 (1886).
Ssg: A: GINGANGS-KLÄNNING. (förr) En gulrandig Gingangsklädning. LdVBl. 1822, nr 29, s. 3.

 

Spalt G 412 band 10, 1928

Webbansvarig