| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GISPA, v. -ade. vbalsbst. -ning.
(†)
1) öppna munnen, gapa. Då gispadhe huusquinnan och sadhe. BtFinlH 2: 256 (1566). (Fiskarna i lektiden) leka med Fänorne, plaska med Stjerten, gispa med Munnen. SvSaml. 5: 249 (1765).
2) kippa (efter andan). (Man) gispar efter andan, just som en menniska gör i dödskamp. Nyblom Twain 1: 167 (1873). Därs. 2: 177 (1874).
3) gäspa. Linc. (1640). (Han) Sätter sig på sin Län-Stol, räcker sig och gisspar. Modée FruR 83 (1738). Dalin Vitt. 5: 207 (c. 1753).
Spalt G 429 band 10, 1928