Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLACIÄR glas1iä4r l. -æ4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(glacier 1814—1905. glaciär 1833 osv.)
Etymologi
[liksom eng. glacier av fr. glacier, till glace, is (se GLASS); jfr GLETSCHER]
i sht geol. i trakter där den årliga nederbörden av snö är större än den årliga avsmältningen: sakta framskridande, gm direkt ombildning av snö uppkommen ismassa (stundom av milslång utsträckning o. flera hundra meters djup) bildande än liksom en utför en dalgång framflytande ström, än en vidsträckt, åt en l. flera sidor svagt lutande slätt, än en kupolformig is- (o. snö)mantel över en bärgstopp; jökel; ”isström”. Glacierer finnas ej (på Åreskutan), men väl snömassor, som förmodligen i Sekler legat osmälte. VetAH 1814, s. 76. Nordenskjöld Polarv. 4 (1907). Glaciärer, som täcka hela kontinenter l. stora delar därav, kallas inlandsisar. BonnierKL 4: 1282 (1924). — jfr DAL-, HÄNG-, KALOTT-, NISCH-, PLATÅ-GLACIÄR m. fl.
Ssgr (i sht geol.): GLACIÄR-BILDNING. abstr. o. konkret. BotN 1871, s. 4 (abstr.). De Geer SkGeogrUtv. 99 (1896; konkret). —
-BORD. stenblock som vilar på en över glaciärisens yta uppskjutande fot av is, uppkommen därigenom att blocket skyddat den underliggande isen mot solstrålarnas invärkan. NF 5: 1241 (1882). Ramsay GeolGr. 1: 229 (1909). —
-BRUNN. hål som sträcker sig gm en glaciärs hela massa, från ytan till bottnen, o. vari vatten från ytan nedstörtar; isbrunn. ANordenskiöld (1883) hos Nathorst JordH 437. 2NF 12: 900 (1909). —
-BÄCK. jfr -ÄLV. IllSv. 2: 237 (1886). 2NF 17: 125 (1912). —
-FORSKARE. 2NF 17: 973 (1912). —
-FORSKNING. —
-IS. Quennerstedt StrSkr. 1: 10 (1866, 1919). 2NF 37: 894 (1925). —
-NISCH. väsentligen gm glacial erosion bildad bäcken- l. nischformad fördjupning i fast bärg i högfjället, oftast i bärgets sida, där snö o. is samlas, stundom bildande små glaciärer som smälta samman med större; nischglaciär. Högbom Norrl. 133 (1906). 2NF 38: 899 (1926). —
-PORT. (valvformig) öppning vid nedre ändan av en glaciär (gm vilken öppning glaciärälven utrinner), jökelport. VerdS 6: 16 (1888). 2NF 25: 1306 (1917). —
-REPA, r. l. f. glacialrepa. NF 5: 1242 (1882). 2NF 18: 1154 (1913). —
-REPAD, p. adj. försedd med glaciärrepor. NF 5: 1242 (1882). Nordenskjöld Polarv. 45 (1907). —
-RÄFFLA, äv. -REFFLA, r. l. f. glacialrepa. NF 5: 1242 (1882). Af inlandsisen förorsakade glaciärräfflor. 2NF 29: 376 (1919). —
-SLIPNING. (numera mindre br.) glacial avslipning. Antarctic 2: 309 (1904; abstr.). Denna bergart (dvs. doleritlava) företer ofta en vacker glaciärslipning. Nordenskjöld Polarv. 44 (1907). —
-STEN. glaciärrepad sten, jökelsten. NF 5: 1242 (1882). Klintberg Gotl. 26 (1909). —
-TUNGA, r. l. f. från glaciär utskjutande flik; dalglaciär. Fennia VII. 2: 94 (1892). Högbom Norrl. 131 (1906). —
-YTA. NF 5: 1242 (1882). —
-ÄLV. ström av smältvatten som bildas under o. (gm en glaciärport) utrinner från en glaciär; jökelälv, isälv; jfr -BÄCK. NF 5: 1241 (1882).

 

Spalt G 499 band 10, 1929

Webbansvarig