Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLAPP glap4, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. glapp; till stammen i GLAPPA]
som icke sluter tätt till; lös(t sittande), glappig, glappande. VetAH 1805, s. 181. Skrufva till .. för glappt, så att instrumentet ej sitter stadigt. JernkA 1839, s. 377. Skon är glapp. Dalin (1852; angivet ss. ”pop.”). Frykholm Ångm. 189 (1881). JernkA 1906, s. 615.
Ssg (jfr GLAPPA ssg): GLAPP-MUNT, p. adj. (†) lösmunt. Dahm Skolm. 115 (1846). Thomander .. är glappmundt och förråder mer än han borde. Stenhammar Riksd. 3: 183 (1848).
Avledn.: GLAPPHET, r. l. f. glappighet. WoL 770 (1889). Östergren (1924).

 

Spalt G 516 band 10, 1929

Webbansvarig