Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLAUKONIT gla͡u1koni4t l. -kω- l. -kå-, äv. –a͡ω1-, äv. -av1-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. glauconite; av t. glaukonit, bildat 1828 av den tyske mineralogen CKeferstein av gr. γλαυκός (se GLAUKOM)]
miner. benämning på en blandning av vattenhaltiga aluminium-, järn- o. kaliumsilikat i växlande förhållanden, vilken bildar små gröna korn o. förekommer i sedimentära lager. Holmström Geol. 85 (1877). BonnierKL (1924).
Ssgr (miner.): GLAUKONIT-FÖRANDE, p. adj. Den glaukonitförande kalken. Linnarsson VgCambr. 43 (1869). —
-KALK. kalksten som innehåller korn av glaukonit. NF (1882). —
-KORN. Linnarsson VgCambr. 42 (1869).

 

Spalt G 548 band 10, 1929

Webbansvarig