| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLID gli4d, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i bet. 1 a) =.
1) abstr.: glidande rörelse, glidning; utom i b samt i vitter stil nästan bl. (i sht i idrottsspr.) i fråga om skidlöpning o. simning. Färdigheten att (vid skidlöpning) löpa med ”godt glid”. SD(L) 1901, nr 34, s. 4. Vågornas glid. Blomberg Sjöfolk 12 (1917). (Den amerikanska simmerskan C.) har ett utmärkt glid. IdrBl. 1925, nr 31, s. 4. (Skida) med spänstigt glid. PåSkid. 1928, s. 48. — särsk.
a) om var särskild rörelse i en serie av glidande rörelser; i fråga om skidlöpning o. simning äv. konkretare: så långt stycke som glides med vardera foten åt gången resp. som ngn föres framåt gm ett simtag. (Löpa o. d.) med snabba, långa, vinnande, långsamma, dröjande glid. (Den tävlandes) sista glid kännetecknades af en alldeles otrolig kraft. TIdr. 1897, julnr s. 38 (i fråga om skidlöpning). Vågen .. / kommer .. i långa glid. SvD 1909, nr 146, s. 11. Sarri hukade sig ned på skidorna, och gliden blevo längre och hastigare. Didring Malm 1: 12 (1914). IdrBl. 1924, nr 88, s. 2 (i fråga om simning).
b) i uttr. (vara l. komma o. d.) på glid, (vara l. komma osv.) i glidande rörelse, i glidning l. skridning; vanl. bildl. SDS 1912, nr 132, s. 8 (bildl.). Finska samlingspartiet på glid från förbudet. SvD(A) 1924, nr 63, s. 3. Ett system på glid. SDS 1927, nr 112, s. 4.
2) (i sht i idrottsspr.) konkretare: (skid)före. Godt glid. TurÅ 1903, s. 289. SocDem. 1928, nr 68, s. 9.
Spalt G 556 band 10, 1929