Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLIRA gli3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[sv. dial. glira, tindra (Finl.), plira (Norrl.), motsv. nor. dial. glira, kika, speja, glimta, lysa igenom; till germ. gli-, glänsa (se GLIA); med avs. på bet.-utvecklingen jfr BLICKA, BLIGA, GLO m. fl.]
1) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) plira, kisa; i sht i p. pr. Si, huru täckt hon ler, och sött med ögon glirar! Kolmodin QvSp. 1: 116 (1732). Örnulf Eschstruth Vårst. 5 (1914).
2) [sannol. gm anslutning till GLIRING] (vard., föga br.) giva (ngn) en gliring, pika (ngn). Östergren (1925).

 

Spalt G 571 band 10, 1929

Webbansvarig