Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLIRING gli3riŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Smål., Skåne, Hall., Blekinge) gliring; vbalsbst. till GLIRA i en bet.: flina o. d.; jfr sv. dial. (Västerb.) glir, flin]
(vard.) i förbigående l. antydningsvis framställt klander, ”pik”, ”snärt”. Kullberg Syskonb. 66 (1846). I stället för repliker ger man hvarandra gliringar. Strindberg RödaR 194 (1879). Nilsson FestdVard. 177 (1925).

 

Spalt G 571 band 10, 1929

Webbansvarig