Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLO- glω3~.
Etymologi
[sv. dial. glo-, till GLO 1 o. det därmed besläktade sv. dial. glo, glöd, ljus (se GLÖD)]
(starkt bygdemålsfärgat l. i från bygdemål upptagna ord) i ssgr: glöd-; glödande; lysande ss. glöd. Anm. I vissa ssgr (GLO-SO, -SUGGA) torde här angivna bet., åtminstone utanför det rena folkspråket, icke längre vara fullt levande.
Ssgr (med avs. på brukligheten jfr ovan): GLO-HET, adj. glödande het, glödhet. På vida marker / och torra pilar / står glohett darrande / middagshvila. Hansson NVis. 22 (1907). —
-KAKA. kaka (av rågmjölsdeg) gräddad på glöd; glödkaka. Keyland Allmogekost 1: 53 (1919; fr. Ölme socken i Värml.). —
-RÖD. glödande röd, glödröd. Så skumt är i stuga, och röken rak / Ur gloröd veke står. Bååth Dikt. 87 (1879). —
-SO(N). i folktron i olika trakter (särsk. i södra Sv.) uppträdande mytiskt väsen (vegetationsdemon) vilket (särsk. vid skörden o. julen) fordrar offer o. vilket man föreställer sig ss. ett stort, vitt svin, med eld i ögonen o. eld gnistrande ut ur munnen l. borsten; jfr -SUGGA, GLUFF-SO, -SUGGA, GLUGG-SO o. GRAV-SO. Glo-son ligger under julbordet hos den som vägrar henne offer. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 177 (1863). Nilsson FestdVard. 150 (1925). —
-SUGGA(N). = -SO(N). BtSödKultH 8: 83 (1895). Landsm. VIII. 3: 173 (1899).

 

Spalt G 578 band 10, 1929

Webbansvarig