Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLOR- glω3r~ l. glå3r~.
Etymologi
[av t. glor-, ssgsform till glorie (se GLORIA, sbst.1)]
i ssgr.
Ssgr: GLOR-RIK. [efter t. glorreich] (numera bl. arkaiserande) ärorik, lysande. JGOxenstierna 1: 234 (1783, 1805). De framfarna glorrika Vasa-Konungarne. Hammarsköld SvVitt. 2: 4 (1819). (Konungens) glorrika styrelse. Cavallin Kipling Emir. 89 (1898). Hallström K11 35 (1918). —
-VYRDIG, se -VÖRDIG. —
-VÄRD, adj. (†) = -VÖRDIG. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 118 (1653). —
-VÄRDIG. (†) = -VÖRDIG. RP 8: 326 (1640). Larsen (1884). —
-VÖRDIG, äv. -VYRDIG, adj. (-vurdig 1636. -vyrdig (-vürdig) 1634—1912. -vördig c. 1605 osv.) [efter t. glorwürdig] (numera bl. arkaiserande) ärevördig; lysande. Gyldenhielm Psalt. Dedic. 4 (c. 1605, 1650). H. K. M.tt glorwürdige nampn. SvRStBesl. 1635, s. 2 b. I glorvyrdigste i åminnelse Konung Gustaf Adolfs .. tijd. 2RARP 5: 720 (1726). Österling Idyll. 75 (1917).
Avledn.: glorvördighet, äv. glorvyrdighet, r. l. f. (numera bl. arkaiserande) ärevördighet. Brenner Pijn. 111 (1727).

 

Spalt G 581 band 10, 1929

Webbansvarig