Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLOSA glω3sa2, v.2, förr äv. GLOSSA l. GLÅSA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(glos- 1794—1925. gloss- 1549 (: glossögd)—1902 (: Glossögon). glås- c. 1645)
Etymologi
[sv. dial. glōsa, glossa, glåsa, urspr. två olika stammar, den ena: glōs-, varav sv. dial. glōsa, nor. dial. glōsa, lysa, titta, utvidgning av stammen i GLO; den andra germ. glŭs-, varav sv. dial. glossa, glåsa, nor. dial. glossa, klarna (om luften), isl. glys, skimmer, nor. dial. glysja, klarna (om luften), avljudande sv. o. nor. dial. glȳsa, lysa, titta, m. m. (jfr GLISA, v.)]
1) (†) glimma, glöda. (Om) Eldhkålen .. glåsa i Spijselen (betyder det rägn). IErici Colerus 1: 300 (c. 1645).
2) (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) glo, stirra; stirra glosögt, vara glosögd; äv.: skela; särsk. i p. pr. ss. adj.: glosögd, äv. om ögon: utstående, glosig. När Grodor .. vthom wahnligheten glosza i stranden .., wäntes regnwäder. Isogæus Segersk. 1099 (c. 1700). Han .. glosar på bägge ögonen. Björn Pap. 73 (1794). En kretin .. med klumpiga fötter och .. glosande, uttryckslösa, halftillfallna ögon. Wallin Bref 173 (1849). (Sv.) Glosa .. (t.) schielen. ÖoL (1852). Kalfvar, höns och grisar .. ställa sig att lystet glosa på den puttrande grytan med potatis. Steffen BrittStröft. 376 (1895). Östergren (1925; angivet ss. mindre vanl.).
Ssgr (till 2): GLOS-ÖGA. [fsv. glosöga (ss. öknamn) (Bergström Arboga 1: 157)] öga med abnormt framskjutande ögonglob; äv. (hos häst) om öga med ytterst svagt färgad rägnbågshinna; jfr GLASÖGA 1. Lind (1749; under glasaug). Ni kan vara viss på, att gubbens ena rödsprängda glosöga aldrig lemnade mina händer ur sigte. Scholander I. 2: 97 (c. 1870). Utveckling af s. k. glosögon, så att hvitögat icke längre täckes af ögonlocket. Hallin Hels. 2: 371 (1885). Nordenstreng EurMänRas. 27 (1917). särsk. i pl. ss. benämning på (symtom vid) Basedows sjukdom. Wretlind Läk. 9—10: 230 (1902). GHT 1928, nr 32, s. 3.
Ssgr: glosögon-sjuka,
-sjukdom. Basedows sjukdom. Hallin Hels. 2: 371 (1885: -sjukdom). Wretlind Läk. 6: 120 (1898: -sjukan, best.). —
-ÖGD, p. adj. [fsv. glosögdher] som har ögon med abnormt framskjutande ögonglober; äv. (om häst): som har ögon med ytterst svagt färgad rägnbågshinna; jfr GLASÖGD, adj.1 BtFinlH 3: 233 (1549; om häst). Några glos-ögda frustusmällor. Gyllenborg Vill. 44 (1721). Östergren (1925).
Avledn.: glosögdhet, r. l. f.
Avledn.: GLOSIG, förr äv. GLOSOT, adj. (gloset, n. VRP) (numera föga br.) om öga: med abnormt framskjutande ögonglob; äv. (hos häst): som har ytterst svagt färgad rägnbågshinna. Et .. (sto med) högra ögat gloset. VRP 24/9 1733. Björn Barb. 43 (1785). Ett par träpatroner .. med hängande hakor och glosiga dödmansögon. Koch Timmerd. 152 (1913).

 

Spalt G 587 band 10, 1929

Webbansvarig