Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÄMMA, r. l. f.
Etymologi
[jfr nor. dial. glæma, om tunna, ljusa skyar, färö. glæma, ljusning; besläktat med GLÅMA]
(†) ljus strimma mellan molnen; jfr GLÄNNA, GLÄNTA, sbst.1 2. Derifrån, som om Sommaren står en molnbank, och om Vintern en glämma eller öpning i skyn och molnen, väntas vinden. Kalm Resa 1: 96 (1753).

 

Spalt G 615 band 10, 1929

Webbansvarig