Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÄNNA glän3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr nor. dial. o. nyisl. glenna, f., lysande strimma i skyar, ävensom sv. dial. glänna, v., lysa, klarna, vara öppen, nor. dial. glenna, v., d. dial. glenne, ha öppningar i skyarna; till stammen i GLANA, v.2; jfr GLÄNS]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) = GLÄNTA, sbst.1 2; jfr GLÄMMA, sbst. När det varit mulit om dagen, och det om afton på någon sida af Himmelen blir en glänna det är, blir en klar öpning, så skall vädret andra dagen komma derifrån. VetAH 1745, s. 111. Därs. 1804, s. 66. Så störtade kungsskjutsen bort genom skogshvalfvets glänna och var snart försvunnen. Högberg Vred. 1: 109 (1906).

 

Spalt G 615 band 10, 1929

Webbansvarig