| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GLÄNT glän4t, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (föga br.) (ljus)strimma, glimt; äv. bildl.; jfr GLÄNTA, v.1 1. Tills morgonrodnans första glänt / Sitt ljus på österns himmel tändt. Arnell Scott 141 (1829). Den lyckans glänt, vi någon gång fått skåda. Procopé Vers 44 (1909).
2) (föga br.) titt; jfr GLÄNTA, v.1 2. En enda glänt bakom detta Förlåtet är nog att se, hvad (osv.). Thorild 4: 123 (1794). Berzelius Res. 281 (1819).
3) (mindre br.) öppning, springa; jfr GLÄNTA, sbst.1 2 (b), GLÄNTA, v.1 3. Läget i vaggan bör vara .. utan gläntar på sidan, hvaraf komma skelögon. Thorild 4: 210 (1795); jfr 1. Plötsligt öppnades .. (köksdörren), och i den kalla dagern i glänten stack ett svart hufvud in. Hallström VilsnFågl. 116 (1894).
4) om det förhållande att en dörr, ett fönster, ett lock l. dyl. ngt litet öppnas l. öppnar sig; numera nästan bl. i uttr. på glänt, ngt litet öppen, halvöppen; jfr GLÄNTA, v.1 3. Stå på glänt. Öppna, ställa på glänt. (Hon hade) sedt fönstret stå på glänt. VRP 1694, s. 83. Lemna dörren på glint. Gyllenborg Sprätth. 53 (1737). Commendanten .. hade öpnat Porten på glint. Nordberg C12 1: 277 (1740). De vänta dörrens glänt. Bellman 2: 211 (1783). Man sätter eldstadsluckan på glänt. Frykholm Ångm. 48 (1881). Han öppnar sina slöa, sömniga ögon på glänt. SD(L) 1904, nr 170, s. 2. — jfr (†): Villrådig hon (dvs. pigan) til slut / Ber innom dörrens glänt Dorinde komma ut. Bellman Gell. 75 (1793; t. orig.: geschwind); jfr 3.
Anm. Hos Schultze Ordb. 1538 (c. 1755) anföres glänt äv. ss. adj. i bet. ”på glänt”: Dörren står glänt, äller på glänt.
Spalt G 617 band 10, 1929