Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLÖXA, v., anträffat bl. i pres. ind. sg. -er.
Etymologi
[jfr nor. dial. glyksa; besläktat med sv. dial. glucka, klucka, klunka (i en flaska o. d.); av ljudhärmande ursprung]
(†) ha kväljningar (så att man vill kräkas); ”stöta upp”. En drinckare haffuer siellan nattaroo, Han ligger och glöxer. LPetri Dryck. D 1 b (1557).

 

Spalt G 639 band 10, 1929

Webbansvarig