Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNET gne4t, r. l. f.; best. -en; pl. gnetter gnet4er.
Ordformer
(gne(e)t 1640 osv. gneett c. 1580. gnett 1538—1734 (: gnettagnar). pl. gnetter c. 1600 osv.; gniter 1628—1654; gnitter 1643; gnäter 1614; gnätter 1639)
Etymologi
[fsv. gnether, pl., motsv. d. gnid, nor. gnit, eng. dial. gnit; jfr sv. dial. gneta, liten smula, ngt obetydligt, smått, nor. gnita, litet frånlossnat l. avrivet stycke, nt. gnitt, skorv; rotbesläktat med GNIDA; eg.: litet, avrivet stycke l. dyl.; jfr med bet. ”gnet” ä. d. nid, mnt. nete, nit, fht. niz, t. niss, feng. hnitu, eng. nit, av en germ. parallellstam hnit-. — Jfr GNETA]
folklig benämning på lusens (i sht huvudlusens) ägg (i allm. sittande fäst vid hår på människa l. däggdjur, där det fastklibbats av honan vid äggläggningen); förr äv. i utvidgad anv. om ägg av andra parasiter; oftast i pl. VarRerV 53 (1538). Forsius Min. 28 (c. 1613). Att knäppa sönder gnetterne i barnens hufvud, att de ej må få löss. Linné Bref I. 2: 318 (1769). Bladlössens ägg eller gnetter, äro svarta och aflånga. Fischerström 2: 72 (1780). NF 10: 479 (1886). Bohm Husdj. 190 (1902).
Ssgr: GNET-AGN. (i vissa trakter av Norrland) varje särskild av de små agnar som häfta fast vid lintågorna (liksom gnetter). Celsius Alm. 1734, s. A 9 a. Arenander Lin. 17 (1910). —
-KAM. (†) finkam. Lind (1749; under niss-kamm). Heinrich (1814).
Avledn.: GNETIG, adj.1 [sv. dial. gnetig (-og)] (knappast br.) som har l. är ”full med” gnetter. Schenberg (1739). Weste (1807). Östergren (1925; angivet ss. ”gärna vulg.”).

 

Spalt G 648 band 10, 1929

Webbansvarig