Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GNOMIKER gnå4miker l. 302, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr t. gnomiker; bildat till GNOM, sbst.2]
(i sht litt.-hist.) gnomisk författare. Norrmann Eschenburg 1: 197 (1817). WoJ (1891).

 

Spalt G 668 band 10, 1929

Webbansvarig