Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GOLIARD gol1ia4rd l. gå1l- l. gω1l-, stundom -ar4d, l. GOLJARD golja4rd l. gå- l. gω-, stundom -ar4d, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av ffr. goliard, eg.: frossare, till ffr. gole (fr. gueule), gap, svalg, av lat. gula, strupe]
litt.-hist. medlem av ett särskilt under 1100- o. 1200-talen i Mellaneuropa blomstrande skrå av kringvandrande studenter vilka i sht på latin diktade sånger av ett ofta lättfärdigt l. satiriskt innehåll; vagant. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 21 (1898). Bååth Vagant. 5 (1906). Goliarden har blott sinne för denna världens goda, och framför kyrkan sätter han obetingadt krogen. Schück MedeltKultH 66 (1907).
Ssgr (litt.-hist.): GOLIARD-LITTERATUR. Schück MedeltKultH 67 (1907). —
-VISA, r. l. f. FoU 20: 109 (1906). Söderhjelm ItRenäss. 11 (1907).

 

Spalt G 752 band 10, 1929

Webbansvarig