Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GONORRÉ gon1ore4 l. -år-, r. (f. Dalin (1852), ÖoL (1852); m. WoJ (1891)); best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet -rrh-)
Etymologi
[jfr t. gonorrhöe, eng. gonorrhæa, fr. gonorrhée, av lat. gonorrhoea, av gr. γονόῤῥοια, eg.: sädesflytning, av γόνος, säd (se GONIDIE), o. ῥοία, flytning (jfr DIARRÉ); benämningen beroende på oriktig uppfattning av karaktären hos den med ifrågavarande sjukdom förenade varflytningen]
i sht med. med varflytning förenad venerisk katarr i könsdelarna (hos människa); jfr DRÖPPEL 1. VetHLäk. I. 2: 7 (1793). Uhrström Hemläk. 76 (1879).
Avledn.: GONORREISK, med. äv. GONORROISK, adj. beroende på gonorré. Gonorrhoisk flytning. TLäk. 1835, s. 164. Hygiea 1884, s. 592. —
GONORRIST, m.||ig. (†) person som har gonorré. SvMerc. IV. 2: 318 (1758).

 

Spalt G 763 band 10, 1929

Webbansvarig