Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GORGON gorgå4n, äv. -ω4n, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. gorgo (gen. -ōnis), av gr. Γοργώ (pl. Γοργόνες), av γοργός, förskräcklig]
i den grekiska mytologien, benämning på var särskild av de tre kvinnliga skräckgestalterna Medusa, Steno o. Euryale, vilkas blickar förvandlade till sten. Rudbeck Atl. 2: 561 (1689). Allt hvad Fablerne och rädslan diktat / Om Hydror och Chimerer och Gorgoner. JGOxenstierna 4: 62 (1815). BonnierKL (1924).
Ssg: GORGON-HUVUD.
Avledn.: GORGONISK, adj. (föga br.) tillhörande l. karakteristisk för en gorgon; äv. allmännare: hisklig, förfärlig. JGOxenstierna 4: 62 (1815). WoJ (1891).

 

Spalt G 764 band 10, 1929

Webbansvarig