Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GORMA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(äv. skrivet gå-)
Etymologi
[jfr sv. dial. gårm, röra i smutsen, hopgormä, blanda ihop, röra ihop, nor. gurma, gurme, grumla, röra upp, äta långsamt, gurma i seg, proppa i sig, ävensom sv. dial. gåra (gorra) i sej, proppa i sig; jfr GORM, sbst.2]
(†)
1) röra ihop; i förb. GORMA IHOP.
2) äta glupskt, proppa i sig mat, ”vräka i sig”. Schultze Ordb. 1460 (c. 1755).
Särsk. förb. (†): GORMA IHOP. till 1: röra ihop, blanda ihop. Weste (1807; angivet ss. ”lågt”). —
GORMA I SIG. till 2: proppa i sig (mat). Serenius Z 4 b (1734). Han gårmar i sig maten. Schultze Ordb. 1460 (c. 1755). Meurman (1846; med hänvisn. till proppa i sig).
Avledn.: GORMARE, sbst.2 (sbst.1 se under GORMA, v.1), m.||ig. (†) till 2: frossare. Schultze Ordb. 1460 (c. 1755).

 

Spalt G 765 band 10, 1929

Webbansvarig