Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GOTLÄNDARE, äv. -LÄNDER, m.; pl. =.
Ordformer
(anträffat bl. med skrivningen gott-. — -ländare 1658—1687. -länder 1687 (: -ländernes, gen. pl. best.). -lander 1687 (: landerne, pl. best.))
Etymologi
[avledn. av GOTLAND]
(†) gotlänning. KyrkohÅ 1910, s. 96 (1658). Gutharnes eller Gottländernes (utvandring). Hadorph GothlL Föret. A 3 b (1678, 1687). Konunger må vpbiuda Gottlanderne til Krigzfärd. Därs. 52 (1687).

 

Spalt G 775 band 10, 1929

Webbansvarig