| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAD gra4d, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er32, ngn gg 40.
1) tekn. vass upphöjning l. skarp kant, i sht på ett föremål av metall (jfr dock c), bildad med avsikt l. till följd av ofullständig l. mindre noggrann bearbetning av materialet; äv.: råägg; äv.: gjutrand. Den oseden, at klippa blecken med så slöd sax, at kanten deraf blifver viken och får en ful och skarp grad. Rinman Jernförädl. 124 (1772). Konow (1887; om gjutrand). (Genom sicklingens behandling med stämjärn) uppstår en obetydlig utvikning av kanten, en s. k. grad eller ägg. Landsm. XVIII. 1: 15 (1912). — jfr GJUT-, KLIPP-GRAD. — särsk.
a) om lossnad metallsplittra; bl. (mindre br.) i uttr. som han har fått en grad i ögat o. d.
b) å fil: tand; äv.: rad av filtänder; äv. om skåra gm vars upphuggning filtänder bildas. Almroth Karmarsch 305 (1839). Svårigheten att vid tillverkning af filar få den upphuggna s. k. graden tillräckligt hvass. LdVBl. 1885, nr 131, s. 2. Strömmer Pero 163 (1914). — jfr FIL-, UNDER-, ÖVERGRAD.
c) å föremål av trä l. metall: skarp kant som bildas av två i rät vinkel sammanlöpande ytor. Kindblad (1871). 3NF (1928).
2) snick. fåra med snedt inåtgående sidor som utskäres i ett stycke trä för att däri skall kunna inpassas ett annat trästycke med en utskjutande tapp av motsv. form. Sammansätta två trästycken på grad, förena två trästycken gm att i det ena inskära en grad o. däri inpassa en motsvarande tapp å det andra. Stöckel o. Hertel 40 (1858). Landsm. XVIII. 1: 19 (1912).
(2) -HYVEL. [jfr t. grathobel] snick. hyvel som användes för framställande av grader o. gradtappar, kälhyvel. BoupptVäxjö 1827. Landsm. XVIII. 1: 19 (1912). —
(2) -LIST. snick. list som gradas in, t. ex. tvärs över en av hoplimmade bräder bildad yta. Stål Byggn. 1: 304 (1834). Slöjdaren 1884, nr 2, s. 1. —
(1) -MEJSEL. tekn. rak, bred mejsel för bearbetning av järn l. metaller. NF 3: 1211 (1880). BonnierKL (1924). —
(2) -SÅG. [jfr t. gratsäge] snick. BoupptVäxjö 1764. Gradsågen .. användes vid gradning. Landsm. XVIII. 1: 10 (1912). —
Särsk. förb. (snick.): grada ihop10 04. SlöjdundBl. 1887, nr 3 a, s. 3. grada in10 4. Witt Skeppsb. 49 (1857). Grada in en bit i en annan. SlöjdundBl. 1887, nr 3 a, s. 3. —
-GRADIG, adj.2 till 1 b, ss. senare ssgsled, om fil: som är försedd med så l. så beskaffade grader; jfr DUBBEL-, ENKEL-GRADIG.
Spalt G 788 band 10, 1929