Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRASSATIM grasa3tim2, förr äv. GRASSATUM l. GRASSAT, förr äv. GASSATIM l. GASSATUM, adv. o. sbst. n.
I. adv.
a) (i fråga om ä. förh.) i sådana uttr. som gå, äv. löpa, förr äv. rida l. åka o. d. grassatim, ströva omkring (resp. rida l. åka omkring) på gatorna o. d.; särsk. i fråga om studenters o. djäknars kringströvande osv. under stoj o. oväsen, i sht nattetid). (Djäknarna) löpa med sina dragna weryor grassatum. BtÅboH I. 2: 101 (1625). Om natten gingo någre aff greffve Wirtenbergz tienare .. grassat, och slogo i hiäl en Skomakare gesel. Gyllenius Diar. 201 (c. 1660). (De) rijda och Grasatim, hugga både i Wäggar och Taak. Fernander Theatr. 27 (1695). Medan .. (Tegnér) var hemma lärer han oupphörligt befallt fram sina hästar och åkt grassatim kring gatorna i Wexiö. Geijer Brev 370 (1840). WoJ (1891). — jfr (†): leva grassatim, ”leva rövare”. Den fraktion (av pöbeln) .., som lefver grassatim på litteraturens och konstens område. BEMalmström 7: 403 (1845).
b) (†) ss. utrop: hej! l. dyl. Hurra, grassatum! / Skål för min ungdom och vår! Bellman SkrNS 1: 128 (1771).
II. (†) sbst.: kringströvande på gatorna o. d. under stoj o. oväsen; jfr GRASSAT-GÅNG. (Studenterna påstå sig) aldrigh förr fundna antingen i öfwerflödigt drickande, grassat eller något tumult. ConsAcAboP 1: 240 (1647). Öfverdådiga synder .. med grassatim, natteskrij, slagsmåhl (osv.). IDHultman (c. 1734) i HC12H 1: IV.
-GÅNG. (grassat- 1660—1755. grassate- 1703—1709. grassatims- 1730) kringströvande (på gatorna) under stoj o. oväsen. ConsAcAboP 2: 206 (1660). Den otidiga grassatims gång, som sistl:ne Lögerdagz affton .. här i staden timade. VRP 15/12 1730. Leinberg Skolv. 3: 282 (1755).
B: GRASSATE-GÅNG, se A. —
-RIDANDE, n. jfr GRASSAT-GÅNG. Grassateridande och natteskjutande. MGDelaGardie (1671) hos Annerstedt UUH II. 1: 137.
C: GRASSATIE-BRODER, se A.
E: GRASSATIMS-BRODER, -GÅNG, se A. —
Spalt G 844 band 10, 1929