| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRATIST gratis4t, förr äv. GRATUIST, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
(† utom i a o. b) person som utan betalning l. vederlag kommer i åtnjutande av ngn förmån. VDAkt. 1662, nr 140. Därs. 1694, nr 966. — särsk.
a) (numera föga br.) person som har friplats i skola l. å vårdanstalt o. d.; frielev. ASScF VIII. 2: 282 (cit. fr. 1772). Nordforss (1805). Gratisternas antal bestämdes .. efter den mängd af behöfvande ynglingar, som visade fallenhet .. för studier, och .. gjorde sig kända för rena seder. Broocman Mag. II. 1: 62 (1812). FörfDövstUnd. 1889, s. 38. För att blifva antagen till gratist (vid Loka hälsobrunn) erfordras: att (osv.). SvBadKurort. 1905, s. 67. — jfr HALV-, HEL-GRATIST.
b) vid doktors- l. magisterpromotion: promovend som erhåller befrielse från att erlägga promotionsavgift, antingen (i fråga om ä. förh.) ss. en utmärkelse (åt ”ultimus”) l. (i fråga om finl. förh.) ss. ersättning för handhavandet av de praktiska anordningarna vid promotionen. ConsAcAboP 1: 279 (1647). (Fakulteten förelade mig) att välja, om jag till nästa promotion ville blifva primus eller gratist. Nyrén Charakt. 109 (1780). HforsUPr. 30/5 1907, s. 19.
Spalt G 848 band 10, 1929