| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAVÖL gra3v~ø2l, n.; best. -et; pl. =.
(bygdemålsfärgat i vissa trakter o. i skildringar av ä. förh.) i anledning av begravning hållet gästabud; ”begravning”; ofta i uttr. göra, fira, hålla, stundom äv. dricka gravöl. Petreius Beskr. 2: 8 (1614). Skal intet Gästebodh eller Graaff-Ööl i Städerne anrättas, effter någon Dödh. Stiernman Com. 3: 268 (1664). När har man hört christna mänskor vilja dansa på et graf-öl? Wallenberg Gal. 70 (1771; uppl. 1921). Han hade sett hur det tröstat både änkor och faderlösa, att de fått hålla ett ståtligt graföl. Lagerlöf Drottn. 262 (1899). Nilsson PrimRel. 102 (1911). Beställningar (på konditorivaror) av alla slag .. mottagas till fester, bröllop och gravöl. VästerbK 1927, nr 147, s. 1.
-GÅRD. sorgehus. Facklor at lysa lijken medh uthur Kyrckian uth på kyrckogården och sedan processen åt graföhlsgården den långa wägen. BoupptSthm 22/11 1679 (i begravningsräkning). TurÅ 1905, s. 110. —
-HATT. (enst.) Här åker sankt Elia upp till himmelens land / i en kärra så blänkande ny. / Han bär grafölshatt och skinnpäls, han har piska i sin hand. Karlfeldt FridLustg. 98 (1901). —
-KRINGLA. (saffrans)kringla som utgjorde en del av trakteringen vid begravning o. som ingick i den ”näst” som gästerna fingo med hem. Topelius Vint. I. 1: 222 (1859, 1880). Keyland Allmogek. 1: 94 (1919). —
-LAG, n.
2) (i fråga om ä. förh.) sammanfattningen av de personer som enligt gammal sed bjuda varandra till de begravningar som kunna förekomma i resp. familjer. Fatab. 1923, s. 98 (fr. Värml.).
Spalt G 874 band 10, 1929