Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GREKISKA gre4kiska, förr äv. GRESKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(gre(e)k- 1526 osv. gräk- 1698. græk- c. 1662—1781. -esche 1670. -eskà c. 1662—1698. -esko, oblik kasus 1541. -iska 1640 osv. -isko, oblik kasus 1526—1716. grekska 1754—1914. greeska 1678. greska 1672—1796. gresko, oblik kasus 1635. græska 1695—1754)
Etymologi
[avledn. till GREKISK]
1) (föga br.) grekinna. Möller (1790). Klint (1906).
2) grekiska språket (i sht om det forntida); jfr GREKISK e. En ängel .. huilkers nampn .. på Grekisko (är) Apollion. Upp. 9: 11 (NT 1526). Den vidtbereste Presidenten, / Som kände flugors namn på greska och latin. Lenngren (SVS) 2: 175 (1796). Den grekiska språkfamiljen omfattar knappast .. mer än ett .. språk: grekiskan. Noreen VS 1: 70 (1903). — jfr BIBEL-, FORN-, NY-, SEN-GREKISKA m. fl.

 

Spalt G 880 band 10, 1929

Webbansvarig