Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GREP gre4p, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar; i bet. 1 äv. GREPE gre3pe2, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. GREPA, sbst.1, r. l. f. (l. m.); pl. -or (Broman Glys. 3: 40 (c. 1720)).
Ordformer
(grep VarRerV 43 (1538) osv. greep VocLib. avd. 38 (c. 1580), Spegel (1712). greppar, pl. Rålamb 13: 52 (1690). gre(e)pa, nom. Rudbeck Atl. 2: 649 (1689: dynge greepa); grepa, oblik kasus Gyllenborg Vill. 50 (1721: dynggrepa). grepan, oblik kasus best. Reenhielm OTryggv. 12 (1691). grepe Sahlstedt (1773), Östergren (1925). Anm. Vid de enskilda språkproven är det stundom omöjligt att avgöra huruvida former av detta ord l. av GREPE, sbst.2, l. av GREPAN föreligga)
Etymologi
[fsv. (iarna)grep, f., sv. dial. grep, f. (ävensom grepe, m.), motsv. d. greb, n., nor. dial. greip, f. o. m., isl. greip, f., pl. greipr, feng. grāp; till stammen i GRIPA. Formen grep(p)e är snarast beroende på sammanblandning med GREPE, sbst.2]
1) i sht landt. gaffelformigt redskap med två l. flera (vanl. 4—6) grova klor (”horn”) o. träskaft, avsett för förflyttning av gödsel, torv, stenskärv o. d., upptagning o. förflyttning av rotfrukter (potatis, betor o. d.), grävning i lättare jord m. m. VarRerV 43 (1538). Antingen til Reepet eller Greepen (dvs. antingen får man arbeta (med grepen) l. också stjäla o. bli hängd). Grubb 29 (1665). En Bonde med sin Dräng i snö och skog feck tråka / Och Pigan med sin grep sin Matmors fähus måka. Livin Kyrk. 132 (1781). Grepar för lassning av gödsel m. m. tillverkas .. med 4—6 finare och mer elastiska, runda klor. LmUppslB (1923). — jfr BET-, DYNG-, GÖDSEL-, KÖL-GREP m. fl.
2) landt. mindre redskap liknande en grep (i bet. 1), avsett till omröring av ostmyssja. Grep .. (dvs.) tre genom tvärgående metalltrådar förenade trästycken, af hvilka det mellersta fortsättes såsom lindrigt böjdt skaft. NF 12: 439 (1888). 2UB 4: 349 (1899). — jfr OST-GREP.
3) (†) om var särskild klo på en grep (i bet. 1). Gadd Landtsk. 1: 294 (1773). (Bosset) lyftes hastigt i vädret med en kyfva (dvs. tjuga), som har 4 eller 5 grepar. Björnståhl Resa 3: 147 (1778).
Ssgr: (1) GREP-HORN. (bygdemålsfärgat) landt. klo på grep. Boije Landth. 348 (1756). —
(1) -KLO. —
(1, 2) -SKAFT.

 

Spalt G 893 band 10, 1929

Webbansvarig