Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GREPPEL, r. l. m.; pl. grepplar (Möller (1790, 1807)).
Ordformer
(grepp- 1727. gripp- 1790—1888)
Etymologi
[sv. dial. greppel, grippel; till stammen i GRIPA]
(†) (gödsel)grep. Alströmer Får. 69 (1727). När en ko blir lös i lifvet, skall man ställa sig framför henne och köra med en grippel tre gånger emot henne, så ”kastar det om”. Sundblad GBruk 152 (1888; fr. Västergötl.).

 

Spalt G 899 band 10, 1929

Webbansvarig