GRILL gril4, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (föga br.) -ar l. -er.
Ordformer
(grill 1891 osv. grille 1837)
Etymologi
[jfr t. grille, eng. grill; ytterst av fr. gril, av ffr. grail, av ett vulgärlat. graticulum, av lat. craticulum, avledn. till cratis (se GRETVÄRK). — Jfr GRILJERA, v. 1—2]
1) kok. halster. Pfeiffer (1837). WoJ (1891). Vid gryta och grill. Randel (1926; boktitel).
2) [efter eng. grill i motsv. anv.] (avdelning av) restaurang där kötträtter halstras under gästens ögon, grillrestaurang; grillrum. Lundell (1893; möjl. åsyftande bet. 1). 2NF (1908). Dansen trådes i både grillen och i festsalen en trappa upp. SDS 1928, nr 325, s. 6.
Ssgr: (2) GRILL-JANNE, m. [urspr. syftande på snobbar som på 1880—1890-talen brukade besöka Jones grillrum i Sthm] (vard., numera föga br.) eg.: ”sprättig” ung herre som brukar hålla till på restauranger o. förlustelseställen, ”sprätt”, ”snobb”. Figaro 1891, nr 38, s. 3. Fröding ESkr. 2: 42 (1891; bildl.). En grilljanne. Förre bokföraren (N. N.) .. har på senare tiden fört ett utsväfvande lif på teatrar och förlustelseställen. AB 1892, nr 254, s. 2. Alla profryttarne och grilljannarne sa’, att det var långt till Djursholm. Lundström Jörgenb. 178 (1902). —
Spalt G 907 band 10, 1929
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se