| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRIMAS grima4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(i allm. avsiktlig) förvridning av anletsdragen (vanl. ss. uttryck för förakt l. missbelåtenhet l. vämjelse l. smärta o. d. l. för att väcka löje), onaturlig l. förvriden l. ful l. sur l. försmädlig min, grin (se d. o. 2); äv. i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. (jfr a o. b). Göra grimaser (åt ngn l. ngt), göra sura miner (mot ngn l. åt ngt), rynka på näsan (åt ngn l. ngt). Columbus Ordesk. 7 (1678). (Solfjädrarna) dölja undan fula tänder, arga löjen och förtretelige grimacer. SP 1780, s. 905. Snälla små flickor skulle icke göra grimaser åt sina lärare för allt slags obetydliga saker. Nyblom Twain 2: 131 (1874). Marianne .. sköt fram sina läppar till en liten grimas, som var egendomlig för henne. Benedictsson FruM 4 (1887). Han gjorde en ful grimas. Siwertz Sel. 1: 46 (1920). Han hade talat med överläppen ryckvis uppdragen. Grimasen markerade ett leende. Bergman LBrem. 159 (1928). — särsk.
a) (†) om min ss. uttryck för falsk l. föregiven känsla l. egenskap; äv. i allmännare anv., om yttring av förställning l. hyckleri l. tillgjordhet o. d.; tom gest, ”bluff”. Lagerström Tart. 19 (1730). Jag förblindas inte af några utfunderade grimacer. Björn FörfYngl. 77 (1792). Man vill anse det (dvs. dementien av ryktet om konungens missnöje med sin förlovning) för en grimace, och att mariaget går tillbaka. Calonius Bref 153 (1796). (De första mystiska teologernas) så kallade dygd visade sig ej i annat än heliga grimacer. JournSvL 1798, s. 518. LJStenbäck (1854) hos Söderhjelm Runebg 2: 427.
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i överförd anv.: vrångbild, karikatyr. Hvar passion, ja hvar affect, tecknad, är ett slags grimace af Varelse. Thorild 2: 299 (1786). SKN 1841, s. 205. Ehuru Lotze betecknat den nya rumteorien såsom en vetenskapens grimas samt Wundt m. fl. tydligen bevisat dess orimlighet (osv.). NordT 1879, s. 326.
Spalt G 912 band 10, 1929