Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRIND grin4d, sbst.2, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av färö. o. shetl. grind (i bet. 1); jfr nor. kvalgrind; sannol. samma ord som GRIND, sbst.1, l. möjl. besläktat med ry. grjada (av ett ieur. ghrendh-), rad (jfr Torp)]
1) (i fråga om färöiska förh. l. zool.) rad l. flock av grindvalar. En Grind af denna hvalart (dvs. grindvalen) kan bestå af några hundrade, ända till tusende stycken. Nilsson Fauna 1: 610 (1847). Klinckowström BlVulk. 1: 41 (1911).
2) (†) grindval. Dalman ÅrsbVetA 1826, s. 21.
Ssgr (i fråga om färöiska förh. l. zool.): A: (1) GRIND-DELFIN. (†) grindval. Nilsson Fauna 1: 608 (1847). —
(2) -FÅNGST. (†) Dalman ÅrsbVetA 1826, s. 21. —
(1) -VAL, m. l. r. (grind- 1865 osv. grinde- 1847) den till delfinernas familj hörande arten Globicephalus melas Traill., vilken lever i stora flockar i sht i norra delen av Atlanten (o. i Nordsjön) o. i sht fångas vid Färöarna. Nilsson Fauna 1: 610 (1847). VetAÅrsb. 1910, s. 223. FoFl. 1911, s. 26. —
-VAL(S)-FÅNGST. —
-VALS-JAKT. Nilsson Fauna 1: 613 (1847).
B (†): GRINDE-VAL, se A.

 

Spalt G 924 band 10, 1929

Webbansvarig