Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRISSLA gris3la2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er OrdnLilleTull. 1687, s. E 4 a); förr ngn enstaka gg GRISSEL, sbst.2
Ordformer
(gres- Nilsson Fauna II. 2. 2: 404 (1834). gretz- Broman HelsB 176 (1709). gris(s)-, (grisz-) OrdnLilleTull. 1622, s. B 1 b, osv. gräss- OrdnLilleTull. 1687, s. E 4 a, TaxaInrLandTull. 1756, s. 47. — grissel Lind (1749; jämte Grissla))
Etymologi
[avledn. av GRYT; jfr sv. dial. gröttla (Kalm.), grylla (se GRYLLA), groutle (Gotl.), benämningar på samma fågel. Formen grissel torde ha uppstått ur ssgr av typen A. I fråga om övergången tl > sl jfr NÄSSLA, VASSLA]
den vid nordliga hav levande simfågeln Uria Grylle Lath. (Lin.), vanliga grisslan, tobisgrissla, tejst; jfr GRYLLE, sbst.2; äv. om andra arter av det till alkfåglarna hörande släktet Uria Moehr.; särsk. zool. i pl., = grissle-släktet. OrdnLilleTull. 1622, s. B 1 b. Linné SystNat. 23 (1748). Här och der syntes några grisslor (Uria grylle) flyga fram ur bergskrefvorna. SvJägarfT 1894, s. 250. Ericson Fågelkås. 2: 175 (1907). — jfr SILL-, SPETSBÄRGS-, TOBIS-GRISSLA m. fl.
Ssgr: A (med anstrykning av folkmål): GRISSEL-UNGE. SÖdmann i VetAH 1781, s. 234. Hembygden 1910, s. 241.
B: GRISSLE-BO, n. SvJägarfT 1894, s. 252. —
-POJKE. folklig benämning på (i boet liggande) unge av grissla. ”Grisslepojkarna”, som .. (fiskargossen) kallade ungarna. SvJägarfT 1894, s. 252. 3NF 8: 1089 (1928). —
-SLÄKTE(T). zool. fågelsläktet Uria Moehr. Nilsson Fauna II. 2. 2: 399 (1834). —
-ÄGG. VetAH 1782, s. 166.

 

Spalt G 948 band 10, 1929

Webbansvarig