Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRONING grω3niŋ2, r. l. f.; best. -en.
-BÄDD. i sht om artificiell anordning för fröns groning; jfr GRO- o. GRODD-BÄDD. Kornen böra ligga i groningsbädden under 10 dagar. LAHT 1882, s. 352. BotN 1912, s. 198. —
-ENERGI. den kraft, särsk. den snabbhet, varmed ett frö gror; särsk. konkretare, om det mått härpå som frönas grobarhetsprocent utgör. Cnattingius Skogslex. 43 (1894). LAHT 1894, s. 266. VerdS 85: 20 (1900). —
-FÖRMÅGA. grobarhet. Ström Skogsh. 127 (1822). Ek- och bokållon samt björk- och almfrön bibehålla sin groningsförmåga endast omkring ett halft år. UB 3: 407 (1873). —
-HASTIGHET~102 l. ~200. Groningshastigheten är olika hos olika fröslag, .. samt beror för öfrigt på fuktighets- och värmegraden. Juhlin-Dannfelt 114 (1886). —
-KRAFTIG. som har förmåga att gro, grobar. Juhlin-Dannfelt 377 (1886). Säcksporerna synas vara de groningskraftigaste. HbSkogstekn. 59 (1922). —
-MUST. (mindre br.) fuktighet i jorden som befordrar groning. Denna sådd bör göras tidigt på våren, medan groningsmusten ännu är qvar. Ström Skogsh. 280 (1830). LB 2: 33 (1899). —
-PROV. äv. konkret. Häraf (dvs. av klöverfrö) inlades efter 24 timmar ett nytt groningsprof. LAHT 1893, s. 40. —
-TID.
2) (i populariserande medicinsk framställning, numera föga br.) inkubationstid; jfr GRODD 3. Lundberg HusdjSjukd. 68 (1868). Wretlind Läk. 8: 87 (1900).
Spalt G 961 band 10, 1929