Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROSCHEN groʃ4en, r. l. m. ((†) n. Weise 1: 129 (1769)); i best. anv. utan slutart.; pl. =; förr äv. GROSS, sbst.1, m.; pl. -ar (PJGothus Hunnius Oxenstierna A 5 b (1600), Dens. Pollio Fast. 357 (1614)) l. -er (GR 24: 80 (1553), Schroderus Comenius 494 (1639)) l. = (Schroderus Liv. 631 (1626), KKD 7: 161 (1707)); förr äv. GROSSE, m. Anm. Pl. -ar kan tillhöra äv. denna form; förr äv. GROSCH, r. l. m.; pl. -er (Schroderus Os. 2: 593 (1635)).
Ordformer
(groschen 1667 osv.; grossen 1734; gråsen 1706. gros(s) 1626—1708; grås(s) 1707—1708. grosse 1549—1554. gråssa, obl. kasus 1603 (: svärdz gråssa)—1607. grosch 1635—1740. grosk 1654)
Etymologi
[fsv. gross, av t. groschen, äv. grosch, resp. (mht. o.) ä. t. gros, grosse, grossen, av fr. gros l. it. grosso, av mlat. grossus, tjock (jfr GROSS, sbst.2, samt GROSSESS)]
(förr) visst slags utländskt mynt; tidigast benämning på allehanda tjocka mynt (i motsats till de tunna medeltidsmynten, brakteaterna); senare benämning på ett mindre, tyskt silvermynt, vanl. utgörande 1/24 av en taler l. 1/10 av en mark; i äldre tid stundom i allmännare anv.: (mer l. mindre stor) pänning, (stor) slant. Och icke bättre achte ett rundstycke än en pryske grosse. GR 20: 14 (1549). (Man) geffuer .. heller en gråssa i Skänckestuffuu och Spelhuus, än en Pening i Offrakistona. PJGothus Spangenberg Apg. 66 (1607). Man kan låta sigh spijsa wäll (i Leipzig) för en groschen, thet är 2 öre sölffwermynt. Bolinus Dagb. 20 (1667). BonnierKL (1924). — jfr SILVER-, SVÄRDS-GROSCHEN.

 

Spalt G 966 band 10, 1929

Webbansvarig