Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GROTESK grωtäs4k l. gro-, äv. grå-, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(grotesk 1794 osv. -tesque 1735. -tt- 1845—1916)
Etymologi
[liksom t. grotesk, eng. o. fr. grotesque, av it. grottesco, till it. grotta (se GROTTA); se GROTESK, sbst.]
urspr. konst. bestående av l. liknande en grotesk l. grotesker; vanl. i vidsträcktare anv.: fantastisk, bisarr, sällsam, underlig, onaturligt l. löjligt överdriven; stundom: burlesk, lågkomisk. Målning i olja med grotesqua figurer. Wrangel TessPal. 31 (i handl. fr. 1735). Alpernas vilda, groteska situationer. Wahlström BrefResa 7 (1800). Döm sjelf om det ej skulle göra en allt för grotesk figur att sätta en Biskopsmössa på en Lyra, som ej en gång är en Davidsharpa. Tegnér (WB) 4: 357 (1823). Det spanska dramat .. med grotesk bihandling jämte den allvarliga hufvudhandlingen. Nyblom i 3SAH 8: 327 (1893). Medeltidens i våra ögon nästan groteska brist på formsinne. Schück Därs. 26: 239 (1914).
Avledn.: GROTESKHET, r. l. f. (mera tillf.) SDS 1901, nr 95, s. 2. En oavsiktlig groteskhet i vändningar och uttryck. Rig 1921, s. 98.

 

Spalt G 970 band 10, 1929

Webbansvarig