Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUND, sbst.2; r. l. m. (GR 2: 174 (1525), KyrkohÅ 1900, s. 298 (c. 1735)) l. n. (Svart Gensv. F 1 b (1558), Brahe Kr. 5 (c. 1585)); best. -en.
Ordformer
(grwndt 1525—1547)
Etymologi
[fsv. grunder, motsv. ä. dan. o. dan. dial. grund, isl. grundr, betänkande, övervägande; säkerligen besläktat med fsv. grun, sv. dial. grunn, grån, isl. grunr, misstanke, isl., nor. dial. gruna, misstänka, ana, i nor. dial. äv.: tänka, fundera (jfr GRUNKA); för övrigt av ovisst ursprung. I sv. har ordet säkerligen fattats ss. samhörigt med GRUND, sbst.1, o. äv. till bet. rönt inflytande från detta (jfr GRUND, sbst.1 I 1 d samt med avs. på språkprovet från 1835 nedan III 2)]
(†) tanke, mening; innebörd, betydelse; syfte, avsikt; sinnelag; ofta i (tautologisk) förb. med ordet mening. Epther wij icke fwlleliga kwnne besynna huadt grwndt eller meningh ther wnder ær (dvs. vad som åsyftas med förlikningen mellan Sören Norby o. danskarna). GR 2: 170 (1525). The (dvs. Kristus’ lärjungar) hade offta hördt honom tala j lijknelse, til en annan grund än orden lydde. LPetri 1Post. T 6 a (1555). Så att hoss honum neppeligen nogen sanning heller beständig grund finnes. GR 25: 72 (1555). Ther går alt theris grund vppå, / Swerige och Norge vnder sigh slå. Svart Gensv. F 1 b (1558). Grunden på thet han talade gick alt ther på, at (osv.). LPetri Kr. 147 (1559). När Konungh Gustaff .. ingen godh grundh aff the vprooriske Smålänningar förmerckte. Tegel G1 2: 179 (1622). Fromt taal, haar falskan grundh. Grubb 790 (1665). Så mycket han (dvs. Pilatus) förstår, vil han på rätta vägen, / Fast han på sakens grund omöjligt komma kan. Brenner Pijn. 65 (1727). Man måste känna .. hvad afsigten varit därmed (dvs. med stiftandet av en viss lag), eller hvad man kallar lagens grund. Schlyter JurAfh. 2: 25 (1835, 1879). — särsk.
a) i uttr. vid denna grunden l. en annan grund o. d., i denna resp. annan mening. At the (dvs. breven) skole förståes wedh en anner grund. Svart Gensv. G 3 a (1558). Widh thenne grunden bliffuer thet förståndet, som wij bedie (i bönen fadervår). Phrygius HimLif. 66 (1615).
b) i uttr. komma under grund(en) l. någon grund med l. i ngt l. vad l. huru o. d., äv. komma under ngns l. ngts grund, komma under fund med ngt resp. ngn (l. ngns tankar l. avsikter o. d.) resp. med vad l. huru osv. Att i jw kunde komme vnder någon grund, hwar på hans ärender sigh fundere. GR 14: 337 (1542). Ungdomen motte så informeres, att dee komma under grunden medh statzsakerne. RP 6: 8 (1636). Att komma närmare vnder grunden j saken. HTSkån. 1: 215 (i handl. fr. 1659). Döl altijd tin Mening, att ingen må komma vnder tin Grund. Fernander Theatr. 418 (1695). ARydelius (c. 1730) i KyrkohÅ 1900, s. 298.
Ssgr (†): GRUND-LÖS, adj.2 (adj.1 se GRUND, sbst.1 ssgr). innehållslös, tom. Dhenne H. Jon Gumelius är oss aldeles okänligh, för sine ringe och grundlöse predickningar. VDAkt. 1690, nr 244. Dalin Arg. 2: 179 (1734, 1754). —
-RIK, adj.2 (adj.1 se GRUND, sbst.1 ssgr). [jfr sv. dial. grundrik, tankfull, djupsinnig] innehållsrik, betydelsefull; djupsinnig; grundlig. Itt longt och grundrijkt Taal. Schroderus Os. III. 2: 157 (1635). Dagsens korta doch grundrijka Evangelium. JMatthiæ 1: 121 (1658). Then vel lärda och grundrika .. nya Epitome Theologica. VDAkt. 1735, nr 550. GbgMag. 1759, s. 392.

 

Spalt G 1035 band 10, 1929

Webbansvarig