Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUVA, sbst.4
Etymologi
[fsv. a gruvo (möjl. till GRUVA, sbst.2), sv. dial. (västra Sv., Norrl., Finl.) å gruve m. fl. former, framstupa, stundom: upp- o. nedvänd (om kärl) m. m.; jfr sv. dial. (Norrl.) framgruvenes, (Skåne) nesegrus m. fl. former, framstupa, fd. (i l. paa) gru, d. dial. paa gru(en), d. næsegrus, framstupa, nor. dial. gruv, framåtböjd, aa gruva, isl. á grúfu, framstupa, ävensom t. dial. (Schweiz) grupen, sitta hopkrupen o. d.]
(†) i uttr. på gruva o. d., framstupa. Der fune dee karlen liggiandess på gruffue på bucken. ÅngermDomb. 21/7 1638. jfr: Stå på huvu; Gå i grufva. Ihre Superstit. 32 (1750; bland jullekar).

 

Spalt G 1079 band 10, 1929

Webbansvarig