Publicerad 1929 Lämna synpunkter GRYNEKENS l. GRÖNKENS, sbst. Ordformer (gryneckens 1667—1718. grynkens 1694. grönkinss 1641) Etymologi [möjl. diminutivbildning till mnt. grone (grune), grön] (†) ett slags tyg. SthmStadsord. 1: 82 (1641). Stiernman Com. 6: 524 (1718). Spalt G 1093 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se