Publicerad 1929 Lämna synpunkter GRÅN, sbst.3, n.; best. -et. (†) vbalsbst. till GRÅNA, v.1: dovt ljud. Törneros Bref 2: 146 (1827). Spalt G 1123 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
