| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRÅTELIG, adj. -are. adv. -A (Linc. Hh 4 a (1640), Schenberg (1739)), -EN (Schroderus Liv. 605 (1626), Hamb. (1700)).
(†) ägnad att framkalla gråt, sorglig, bedrövlig, beklaglig; som framföres under gråt, jämmerlig, ynklig; ss. adv.: under tårar, med gråtmild röst. Hundarna .. luppo wille .. medh gråtelighit tiutande. PPGothus Und. X 7 b (1590). Hennes lägenheet är, sannerligha, bedröffueligh och gråteligh. Phrygius 1Likpr. B 3 a (1610). Schroderus Liv. 605 (1626). Hon .. talte ganska gråteligen och med sorgelig stämma. Loenbom HistMärkv. 1: 13 (i handl. fr. 1654). Schenberg (1739).
Spalt G 1132 band 10, 1929