Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÄLAKTIG grä3l~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. till GRÄLA (l. GRÄL, sbst.2)]
I. motsv. GRÄLA I 2, 3: grälig, grälsjuk. Nordforss (1805). O. hade det missödet att hafva osedliga och grälaktiga adjunkter. Cavallin Herdam. 2: 211 (1855). Den kusinligt grälaktiga tonen, som rådde emellan oss. Fröding Kusinbr. 38 (1888). Drangel London Guld 83 (1910). Östergren (1925).
II. (†) motsv. GRÄLA II, = GRÄLIG II. Alla vridkånstige Diælectici och grälaktige Sophister. Lundberg Paulson Erasmus 137 (1728). Lärdomen .. (var) scholastisk och grälaktig. OvDalin i 1VittAH 1: 24 (1755). Han har aldrig kunnat något ord af dessa grälaktiga tungomål (dvs. de österländska språken). Wrangel TegnSläktm. 68 (cit. fr. 1782). Ett .. grälagtigt arbete. VexiöBl. 1820, nr 16, Bil. s. 2.
Avledn.: GRÄLAKTIGHET, r. l. f.
1) till I. Dalin (1852). Östergren (1925).
2) (†) till II. Dalin Arg. 1: 345 (1733, 1754). 1VittAH 1: 42 (1755).

 

Spalt G 1143 band 10, 1929

Webbansvarig