| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRÄNJA, sbst.
(†) i uttr. dra(ga) gränja l. gränje, benämning på ett slags fordom bruklig dragkamp; äv. bildl. (Högadeln tänkte: vi få icke råda) Så länge Konung Göstafs Barn de sämje, / Vi måtte lagat att de åter draga gränje. Carl IX Rimchr. 75 (c. 1600). Dahlstierna (SVS) 183 (1707). Stå på stubben; / Draga grænja; Torka malt. Ihre Superstit. 32 (1750; i uppräkning av benämningar på lekar).
Spalt G 1147 band 10, 1929