| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRÄNSLA grän3sla2 l. GRENSLA gren3sla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera knappast br., Ehrengranat Ridsk. II. 1: 54 (1836), KrigVAT 1846, s. 139).
(i sht i fackspr. l. i vitter stil) sätta sig l. sitta l. rida gränsle på l. över (ngt); äv. (i sht i vitter stil, föga br.) intr., i förb. med prep. på l. över. KrigVAH 1833, s. 263. Menniskor med höga höfter, således trångt bäcken, hafva svårt att grensla hästen eller att komma djupt i sadeln. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 3 (1836). En janitsjar gränslade på Brandklipparen. Heidenstam Karol. 2: 109 (1898). Gränsla en sadel. Granlund KarolÖ 9 (1914). Alltjämt grensla tvillingarna hennes skuldror. Bergman LBrenn. 90 (1928).
Spalt G 1166 band 10, 1929