Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖNFODER grø3n~fω2der, n.; best. -fodret; pl. (i bet.: olika slag av grönfoder) =.
Etymologi
i sht landt. (kreaturs)foder av växter (ofta sädesväxter) som avmejas (l. avbetas) före mognaden o. vanl. utfodras ”gröna” (utan föregående torkning l. dyl.). Alm(Sthm) 1818, s. 41. Hafren (mognade) icke .., utan skördades till grönfoder. SFS 1905, Bih. nr 2, s. 69. I vissa tillfällen användas .. (fodergräsen) i form af grönfoder. Jönsson Gagnv. 163 (1910). 3NF (1928). — jfr FÖRSOMMAR-, HÖST-, SOMMAR-GRÖNFODER.
Ssgr (landt.): A: GRÖNFODER-HÖ. torkat grönfoder. LAHT 1893, s. 86. LmUppslB 400 (1923). —
-SKÖRD. (grönfoder- 1884 osv. grönfoders- 1833) QLm. I. 4: 64 (1833). VerdS 126: 33 (1904). —
-TRÄDE, n., l. -TRÄDA, r. l. f. (grönfoder- 1899 osv. grönfoders- 1893—1898) ett slags halvträde; jfr GRÖN-TRÄDE. LAHT 1893, s. 315. Grönfoderträde, då trädesskiftet besås med tidigt grönfoder och sedan beredes till höstsådd. 2NF 30: 130 (1919).
B (mindre br.): GRÖNFODERS-SKÖRD, -TRÄDE l. -TRÄDA, se A.
Avledn.: GRÖNFODRA, v. -ing. (numera mindre br.) landt. utfodra (kreatur) med grönfoder. QLm. I. 4: 42 (1833). Kreaturen kunna grönfodras större delen af året. Tidén Bosk. 18 (1841). LmUppslB 401 (1923).

 

Spalt G 1220 band 10, 1929

Webbansvarig