Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRÖNLÄNNING grø3n~län2iŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-länding 1681)
Etymologi
[avledn. av GRÖNLAND]
(föga br.) grönländare. Grönländingarnas Båtar. Verelius 125 (1681). — jfr SYD-GRÖNLÄNNING.

 

Spalt G 1222 band 10, 1929

Webbansvarig